blod svett och tårar
Jo för 2 veckor sedan beställde jag mina nya löpaskor inne på Intersport..dom skulle ha kommit till butiken förra fredagen..idag var jag för fjärde gången inne och frågade vart i h*lvete dom har tagit vägen..som alla andra gånger fick jag svaret - dom kommer säkert i morgon, kom tillbaka då, vi är ledsna, vi ber om ursäkt och så fort vi vet något nytt om skorna så ringer vi och bla bla bla.. jag morrade och muttrade inne på intersport idag igen och när jag är hemma i vetlanda över helgen ska jag kolla om dom har skorna där, i så fall slår jag till direkt och köper dom så kan dom sitta här i karlskrona sen med skorna, för då vill jag inte ha dom längre !! där av min irritation innan idag...
well well...denna afton har jag tagit mig igenom den jobbigaste träningen på länge. var ju sliten redan när jag kom dit ! pumpen överlevde jag med hjälp av lite bra musik och adrenalin men spinningen den vet jag faktiskt inte hur jag tog mig igenom..min vilja antar jag men jag var så slut och så nere både psykiskt och fysiskt där ett tag att jag nästan började lipa ! jag hade tur att instruktören precis då sa något som fick mina tankar att flyga iväg på något annat håll..minns inte vad det var men det var perfekt läge i alla fall annars hade jag nog brytit ihop och aldrig orkat komma igen...
bröt ihop gjorde jag däremot i telefon med pappa nu...
han frågade: vad har du gjort?
jag : tränat 2 timmar, jag höll på att dö så jobbigt var det..
han: jaha...inget annat som hänt i veckan?
jag: nja jag har jobbat i ottan hela veckan, tränat, jobbat lite till och tränat..känner mig ganska sliten faktiskt..
han : jaha, vad bra...
hallå??!! vadå bra??!! jag blir så jäkla trött..min familj och mina vänner dom tar lixom för givet att jag ska träna 10-12 timmar i veckan och skutta upp innan tuppen pigg som en lärka, vissa säger till och med att ååh jag önskar jag hade dina arbetstider, guud så härligt, jag kan säga er att även om det verkar lätt som en plätt för mig så får jag faktiskt bita ihop när jag ligger där under täcket och ska upp i ottan, testa själva några dagar i rad så får ni se hur kul det är.. ingen som klappar mig på min axel och säger oj jösses vad du är duktig, alla verkar tro att jag har det så jäkla lätt här i livet bara för att jag oftast har ett leende på läpparna !!
och när folk ringer mig och frågar hur allt är och jag säger att jag har varit iväg och kört slut på mig under ett träningspass och att det var så jäkla tungt och segt så får jag höra typ det som pappa sa : jaha, va bra..eller ååhh gud va skönt..hur många timmars träning blir det i morgon då? jaha vad händer nu då? vad ska du hitta på mer ikväll då? SOM OM JAG ORKAR GÖRA NÅGOT MER?!
asså jag vet inte riktigt om alla fattar vad man gör när man tränar...det är inte så att jag drar till lokomotion och hänger där i två timmar och lyfter 2 kilo, vilar lite, lyfter 2 kilo, snackar lite skit, vilar och trampar lite lätt på cykeln osv..det är inga kärringpass jag går på ! men är man inte pinnsmal eller har muskler så tröjan spricker så tycks folk inte tro något annat...
men så fort någon annan har varit ute på en timmas promenad, eller kanske till och med har orkat med att springa 20 minuter, då är dom så jäkla bra och duktiga och höjs till skyarna! men jag, jag ska bara göra sånt, för det är sånt jag gör, ingen som förväntar sig något annat...
TRÖTT jag blir..jag sliter som ett djur !
sorry, var bara tvungen att få ur mig detta..alla dessa tankarna kom lixom upp i huvudet på mig eftersom min kära far idag sa samma sak som han alltid säger och som jag alltid får höra från alla håll..så länge man presterar på topp så är det ingen som bryr sig, det är mer när jag INTE gör det folk börja reagera..och om jag är orolig över något som typ t ex när jag skulle upp på intervju i Stockholm för mitt nya jobb, så fick jag bara svaret av alla : äh det är lugnt, sånt klarar du..inget du behöver oroa dig för.. eller som nu när jag ska på utbildningen nere på gran canaria på engelska som man är lite nervös över så får jag bara höra : äh, du klarar det..
asså det är inte så att jag bara kan göra allt jag vill utan att anstränga mig, jag får fan kämpa, rakt igenom, jag är ingen naturbegåvning..det är tur att jag har en vilja som tar mig långt, utan den hade jag inte varit mycket att hänga i granen kan jag äsga..men alla verkar tro att jag dansar mig igenom allt och att det alltid ska vara så SJÄLVKLART att jag lyckas med allt...
pratade igenom detta med pappa och nu kännas allt bättre..han förstår mig och sa förlåt och fick mig på andra tankar. pappa är bäst !
känner att detta innlägget blev väldigt personligt och jag tveker om jag ska lägga ut det över huvudtaget...men nån kanske känner igen sig i detta med förväntningar , press och sånt..det kanske hjälper för dig då att läsa detta: mitt liv är inte heller en dans på rosor, det är blod svett och tårar för mig också ibland :)
nu blir det käk och god sömn så vaknar jag på topp i morgon..man måste bryta ihop ibland, sen är det bara att komma igen :) what doesnt kill you makes you stronger !
~L.E
well well...denna afton har jag tagit mig igenom den jobbigaste träningen på länge. var ju sliten redan när jag kom dit ! pumpen överlevde jag med hjälp av lite bra musik och adrenalin men spinningen den vet jag faktiskt inte hur jag tog mig igenom..min vilja antar jag men jag var så slut och så nere både psykiskt och fysiskt där ett tag att jag nästan började lipa ! jag hade tur att instruktören precis då sa något som fick mina tankar att flyga iväg på något annat håll..minns inte vad det var men det var perfekt läge i alla fall annars hade jag nog brytit ihop och aldrig orkat komma igen...
bröt ihop gjorde jag däremot i telefon med pappa nu...
han frågade: vad har du gjort?
jag : tränat 2 timmar, jag höll på att dö så jobbigt var det..
han: jaha...inget annat som hänt i veckan?
jag: nja jag har jobbat i ottan hela veckan, tränat, jobbat lite till och tränat..känner mig ganska sliten faktiskt..
han : jaha, vad bra...
hallå??!! vadå bra??!! jag blir så jäkla trött..min familj och mina vänner dom tar lixom för givet att jag ska träna 10-12 timmar i veckan och skutta upp innan tuppen pigg som en lärka, vissa säger till och med att ååh jag önskar jag hade dina arbetstider, guud så härligt, jag kan säga er att även om det verkar lätt som en plätt för mig så får jag faktiskt bita ihop när jag ligger där under täcket och ska upp i ottan, testa själva några dagar i rad så får ni se hur kul det är.. ingen som klappar mig på min axel och säger oj jösses vad du är duktig, alla verkar tro att jag har det så jäkla lätt här i livet bara för att jag oftast har ett leende på läpparna !!
och när folk ringer mig och frågar hur allt är och jag säger att jag har varit iväg och kört slut på mig under ett träningspass och att det var så jäkla tungt och segt så får jag höra typ det som pappa sa : jaha, va bra..eller ååhh gud va skönt..hur många timmars träning blir det i morgon då? jaha vad händer nu då? vad ska du hitta på mer ikväll då? SOM OM JAG ORKAR GÖRA NÅGOT MER?!
asså jag vet inte riktigt om alla fattar vad man gör när man tränar...det är inte så att jag drar till lokomotion och hänger där i två timmar och lyfter 2 kilo, vilar lite, lyfter 2 kilo, snackar lite skit, vilar och trampar lite lätt på cykeln osv..det är inga kärringpass jag går på ! men är man inte pinnsmal eller har muskler så tröjan spricker så tycks folk inte tro något annat...
men så fort någon annan har varit ute på en timmas promenad, eller kanske till och med har orkat med att springa 20 minuter, då är dom så jäkla bra och duktiga och höjs till skyarna! men jag, jag ska bara göra sånt, för det är sånt jag gör, ingen som förväntar sig något annat...
TRÖTT jag blir..jag sliter som ett djur !
sorry, var bara tvungen att få ur mig detta..alla dessa tankarna kom lixom upp i huvudet på mig eftersom min kära far idag sa samma sak som han alltid säger och som jag alltid får höra från alla håll..så länge man presterar på topp så är det ingen som bryr sig, det är mer när jag INTE gör det folk börja reagera..och om jag är orolig över något som typ t ex när jag skulle upp på intervju i Stockholm för mitt nya jobb, så fick jag bara svaret av alla : äh det är lugnt, sånt klarar du..inget du behöver oroa dig för.. eller som nu när jag ska på utbildningen nere på gran canaria på engelska som man är lite nervös över så får jag bara höra : äh, du klarar det..
asså det är inte så att jag bara kan göra allt jag vill utan att anstränga mig, jag får fan kämpa, rakt igenom, jag är ingen naturbegåvning..det är tur att jag har en vilja som tar mig långt, utan den hade jag inte varit mycket att hänga i granen kan jag äsga..men alla verkar tro att jag dansar mig igenom allt och att det alltid ska vara så SJÄLVKLART att jag lyckas med allt...
pratade igenom detta med pappa och nu kännas allt bättre..han förstår mig och sa förlåt och fick mig på andra tankar. pappa är bäst !
känner att detta innlägget blev väldigt personligt och jag tveker om jag ska lägga ut det över huvudtaget...men nån kanske känner igen sig i detta med förväntningar , press och sånt..det kanske hjälper för dig då att läsa detta: mitt liv är inte heller en dans på rosor, det är blod svett och tårar för mig också ibland :)
nu blir det käk och god sömn så vaknar jag på topp i morgon..man måste bryta ihop ibland, sen är det bara att komma igen :) what doesnt kill you makes you stronger !
~L.E
Kommentarer
Postat av: swärdh
linda jag måste bara säga att jag förstår dig fullt ut! verkligen.
Trackback
